Djuren

Tejas Elit!

Tejas Elit
1987-
Valack
e. Dröm JR
u. Etel
ue. Rollo
Brun

När jag börja rida på honom så tjata jag på mamma nästan varje dag att vi skulle åka ut! Även om han inte kunde så mycket och var halvblind på vänster öga så var han perfekt för mig. Mamma brukade promenra med mig när jag red honom. När pappa åkte ut med mig brukade jag få rida själv. Första gången var jag nervös. Visserligen fick jag låna hans mobiltelefon varje gång eftersom jag inte hade någon egen på den tiden. Ibland hade jag med mig kompisar ut så vi turades om att rida honom. En gång då det var jag och en kompis som red honom så red vi barbacka i en hage och jag skulle försöka få honom att galoppera, det hade han svårt för. Men det blev flera bocksprång istället så jag åkte av istället. Jag var livrädd att ramla av så först klängde jag mig fast på honom men eftersom jag satt på sniskan så var enda sättet att släppa och hoppa upp igen sen!


Jag och Elit på väg ut för en ridtur.

I hagen var det han som bestämde över de andra stora hästarna, speciellt vid matdags så var det ingen annan som fick komma i närheten av hans hö! Fast han kunde vara lite grinig så älskade Kingen honom.

Jag lärde mig mycket av denna busiga men även lite lata ponny. Eftersom han var halvblind på vänster öga så såg han bara stora mörka monster komma mot honom om vi fick möte av en bil. Det gällde att försöka vända på honom så han stod åt fel håll om det kom bilar. Det är väldigt smala grusvägar vi oftast red på och en gång var det en stor van som skulle köra om. Mamma gick framför mig och jag skulle följa efter bakom henne, men när vi kom nästan precis framför bilen så vänder han om och sätter fart bortåt i bocksprång som en riktig rodeohäst! Mamma upptäcker detta först när hon gått förbi bilen och sätter fart efter oss. Tur nog så stor bilen still och väntar på att jag ska få kontroll på Elit igen. Annars hade det nog inte slutat lika bra. Han blev ännu mera rädd för mamma som försökte komma ifatt genom att springa. Men det gick inte så bra, när hon väl hört att jag ber henne att gå så lugnar han sig och hon kommer ifatt och vi ställer oss på en liten omkörningsficka som fanns längre fram på fel sida, men då såg han vad det var för något som kom emot honom och han var lika lugn som han brukar.

Jag och Elit på en av våra rundor.

Vi gjorde våra små upptäcktsfärder och hitta nya stigar som han redan visste om. Lärde mig sitta kvar när han bocka vilket han gjorde ofta, speciellt när jag försökte få galopp på honom. Snurra runt i sadeln medans han skritta och trava träna jag på även om det inte alltid gick så bra. Vi hade även våra tvister när jag ville fortsätta ridturen men inte han ville. Det slutade oftast med att jag vann.


Eliten gör ett tappert försök att hoppa!

Han var inte lika pigg i paddocken som ute i skogen. Men jag ville även hoppa så han fick gott gå där med ibland! Vi lyckades hoppa några hinder även mo det inte var så högt och absolut inte ofta.
Det var en varm och solig dag och mamma och några till hade följt med för att titta när jag red. Eftersom det var så varmt blev man svettig av att träna dressyr. Jag drack lite vatten ur vattenflaskan och tyckte synd om Elit så jag skulle svalka honom lite när jag satt där uppe så jag skvätte lite vatten på halsen och huvudet så han råkade bli lite rädd och började snurra runt i en hastighet jag inte visste han hade. Jag försökte stoppa honom genom att dra i ena tygeln eftersom jag höll i vattenflaskan i den andra men det gick inte så bra. Tills slut släppte jag tygeln och han stanna.


Jag rider Elit i paddocken.

En vinter fick han fång. Men jag tvinga ut mamma så vi kunde åtminstonde pyssla med honom. Bara för att han var sjuk betyder det inte att man inte kan göra något med honom. Det var bonden de hade köpt hö av som inte sagt att det var extra näringsrikt hö. Elit brukade alltid få lite extra mycket hö en vad han behövde bara för han var så söt. Men tyvärr så vart det alldeles för mycket för honom den här gången. De försökte göra allt för att rädda honom. Mamma och jag åkte ut för att borsta och pyssla om honom. Dagen efter hade han inte ens orka att resa sig upp för att äta den lilla mat han fick nu. Han ver ett riktigt matvrak så det blev hans sista dag. På kvällen fick en veterinär komma ut för att låta honom somna för gott. Jag blev jätteledsen och ville inte fortsätta rida mera, men mamma och hans ägare fick mig på andra tankar när de efter några veckor tyckte jag kunde testa rida Kingen och om inte annat åtminstonde komma ut och titta på deras nykomna sällskap till Kingen!


Dagen innan han fick fortsätta sina dagar på trapalandas evigt gröna ängar!