Djuren

Norina i hagen.

Norina
1989
Sto
e. Stöber
u. Nora
ue. Wildheger
Isabell
145 cm

Norina var väl inte den jag trodde jag skulle rida mest på eftersom jag tyckte Nelda som är hennes dotter var mycket finare och större. Allt började med att Kingen och Pi blev sålda till Köping. Då fråga mamma om jag kunde få rida på grannens hästar.
Första gången var en kompis till mig med och hon skulle rida Norre och jag Nelda. Men Norre bocka med henne så vi bytte. Men sen red jag varannan gång på dem. Senare när ena dottern började bli äldre så ville hon med rida på dem. Men Norre lärde sig skena med dem och sen var hon pigg så brukade hon bocka och då flög hon. Det blev sagt att inte de fick rida henne så jag tog henne som min. Jag brukade rida henne och Kingen. Ibland hade jag Kingen som handhäst när jag red henne.


Norre posar efter en ordentlig tvätt!

Hon älskar att hoppa, hon och jag kommer över 1,20 m tillsammans i våran lilla hage. Jag har tävlat henne en hel del på små klubbtävlingar. Bara upp till 70 cm men det räckte gott väl när det var bana. Orädd och hoppa nästan allt. Vi har även tolkat en hel del bakom henne vintertid. Jag red till Vilsta där jag plocka upp en kompis som fick åka pulka bakom oss ända fram till stallet. Undan gick det med! Så fort tillfället gavs så hoppa vi över allt ute i skogen. Även nu när jag tar in henne från hagen när vi går förbi terrängbanan så spetsar hon öronen och ökar på takten. Även om hon börjar bli gammal nu så har hon varit en riktigt pigg och bestämd madam. Lägst i rang i hagen men när det gäller visar hon att hon med kan bestämma.


Norre i vinterhagen.

Jag har även kört henne några gånger och ägaren har tävlat henne i små klubbtävlingar i körning. Dressyren är det lite jobbigare med eftersom hon har en rätt så kort hals är det jobbigt att länga ut den. Men när hon väl samlar sig har hon ett underbart steg. Men hoppningen är det hon gillar mest så att dressyren inte går så bra gör inget. Hon hoppar ur alla vinklar och även om hon kommer fel på hindret så hoppar hon och gör sitt bästa för att ta sig över hindret.
Det var speciellt en sådan gång som hon kom för nära hindret. Det var inte så högt, kanske 80-90 cm förra vintern och hon saktar ner så jag tror hon tänker stanna. Men då tar hon ett jättehopp och det känns som hon nästan går bakåt för att inte riva hindret. Men jag tappar balansen och hänger runt halsen på henne när hon saktar ner så glider jag ner på backen och tror att hon tänker stanna, vilket hon inte gjorde utan går över mig som ligger på höger sida med magen mot henne och med hennes höger bakben kliver hon mig på revbenen! Det gjorde ont och jag tyckte det var bäst att inte röra sig ifall något skulle vara brutet. Inget brutet bara ett blåmärke på vaden som jag fått redan innan på dagen när jag gick omkull med ett fullblod på en isfrusen grusväg.


Norre i vinterhagen.

Norre är en klippa att rida ut på. Är någon av de andra hästarna som man rider med rädda för något så fortsätter hon bara att gå ändå. Många gånger man bara hoppat upp på henne och tagit en skogsrunda på hennes runda rygg. Även flygit i backen då hon från stillastånde helt plötsligt sparkat bakut i 90 graders vinkel bara för att någon annan häst är pigg och busig.
I början var hon värst med sina bocksprång eftersom hon hade så mycket överskottsenergi som låg och väntade på att ta sig ut. Men med tiden som jag red henne mer och hon blev starkare så blev bocksprången färre och mindre, även om det kom ett ibland av ren glädje.


Norre i vinterhagen.

När man longerar henne och hon är extremt pigg bör man ha hjälm då hennes ben flyger åt alla håll! Även om hon är snäll så är hon väldigt busig. Hon vill aldrig skada någon med flit. Hon skulle vara en jättebra läromästare om man kunde rida henne igen. Men nu så går hon mest i hagen och gör inget annat. Hon är halt men ingen vet varför. Förut har hon mest varit stel och när hon mjuknat upp så visar hon inget, men nu blir det bara värre. Får se om hon blir promenadhäst eller om de kommer betäcka henne som jag hoppas på!


Norina i sommarvärmen!